Dagsvikten var 685 gram och dom talade om att dom hoppades att det snart skulle vända, de ansåg att han nu nått sin "minstavikt".
Idag var första gången vi fick vara med om hur Vilmer slutade andas och pulsen sjönk kraftigt. Vi blev helt paralyserade och sedan bara grät vi.
Sköterskorna hjälpte honom snabbt igång med andningen igen.
Hemskt otäckt.. Från en sekund till en annan var våran bebis så blå att han nästan såg svart ut pga att kroppen inte blev syresatt.
Det var så fruktansvärt och ännu en gång svepte känslan av hjälplöshet över oss!
Kvällen var lugnare och Vilmer betydligt stabil och det blev äntligen Jonas tur att få sitta med Vilmer på sitt bröst och få känna sin son!
Att se båda mina hjärtan nära varandra.. det var det vackraste jag sett och än en gång grät jag av lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar