Fredagen den 6e maj började som vilken fredag som helst. Vi vaknade, låg kvar i sängen och myste lite med bebismagen som nu började bli sådär lagom rund och mysig. Vi stökade på hemma en stund innan Jonas bestämde sig för att åka till garaget där han höll på med sin folkracebil.
När Jonas hade åkt fortsatte jag det vanliga stökandet hemma, städade lite och slängde i en maskin tvätt och bestämde mig för att kvällen skulle bli sådär extra mysig med god mat och bara mys.
Klockan tickade och vid 1-tiden ringde Jonas mig och frågade om jag var sugen på att följa med till en liten by utanför Gällivare som heter Leipojärvi, där skulle han lämna av lite saker till kompisen Conny.
Jonas kom och hämtade mig och vi stack iväg. När vi kom fram klappade Conny mig på magen och tyckte att det var lång tid kvar tills bebisen skulle komma.
Om han bara hade vetat....
Efter en stund hos Conny for vi tillbaka till Gällivare, Jonas hoppade av vid garaget och jag tog bilen hem själv. Åkte till affären och handlade allting vi behövde för att kunna ha en riktig mysfredag.. Köpte ost, kex och en fin bit oxfilé...
Vid 17-tiden fick jag en molande konstig värk i magen men funderade inte speciellt över det. Jag fortsatte fixa och skar upp oxfilén så att den skulle bli sådär perfekt rumstempurerad.
Ca 19,30 kände jag en konstig känsla mellan benen, som om något liksom "buktade ut" det kom från ingenstans och det gjorde mig fundersam.
Jag tog inte så allvarligt på det utan bestämde mig bara för att ringa till mamma och fråga, hon bad mig i sin tur att ringa 1177 och dom sedan i sin tur bad mig ringa till förlossningen.
Jag hann knappt förklara mitt "bekymmer" innan hon nästan skrek att jag skulle komma in direkt och när jag la på luren så fick jag den första kraftiga värken men ändå kunde jag inte riktigt förstå vad som höll på att hända.
Ringde till Jonas och sa att vi måste åka in till förlossning för kontroll och ringde sedan mamma och sa att jag skulle ringa henne när vi kommit hem igen.
Satt mig i bilen och körde mot garaget för att hämta upp Jonas.. Det gjorde så jävla ont av värkarna så ibland svartnade det nästan för ögonen, jag var inte kapabel till att köra bil egentligen.
20,30 var vi framme vid förlossningen, in på ett undersökningsrum och vi lyssnade på hjärtljuden på bebisen och dom var helt normala och fina.
Doktor Lennart kom in efter en stund och bad mig följa med så vi kunde göra ett ultraljud. Han hann inte mer att sätta "ul-dosan" på magen innan jag såg på hans min att något inte var bra och han berättade att det jag känner är fosterhinnan och bebisens fötter är "ute".
Upp i gynstolen men han ångrade sig lika snabbt för han vågade inte undersöka mig..
Dom rullade in en säng och innan jag hann blinka stod 10 personer runt omkring mig, dom stack mig, satte kanyler och frågade ut mig totalt. Jag förstod ingenting.. Jag skulle inte ha barn, jag hade 16 veckors graviditet kvar.......
Ca 21,20 var dom klara och då körde dom in på mig ytterligare en sal, värkarna var hemska och jag ville bara åka hem. Lennart försökte förklara att barnet var påväg men jag varken kunde eller ville förstå.
21,30 kom narkosläkaren in och presenterade sig och talade om att det var han som skulle göra ingreppet, det vill säga snitt om det skulle behövas.
Han hann inte mer än stänga dörren så gick vattnet.. Dom körde upp mig på operation och talade påvägen upp om att dom skulle vara tvugna att plocka ut min bebis med akut kejsarsnitt..
Dom sövde mig kl 21,45.....
22,09 den 6e maj 2o11 blev jag mamma åt en underbar, fantastisk pojke som kom i v. 24+2
Han var 32 cm lång och vägde 800 gram.
Den här dagen började vårt livs resa.. En resa som skulle visa sig vara både det mest förskräckliga men även det mest underbara vi varit med om.. Det är en resa vi ALDRIG glömmer!!!!
Glad du ringde mig o frågade Erika..
SvaraRadera