En riktigt bra dag har det varit.
Vilmer har klarat sig helt utan syrgashjälp och varit så pigg och glad att man nästan har fått känslan av att vi skulle kunna ta med honom hem vilken dag som helst!
Många har undrat hur detta påverkar livet mellan föräldrarna?
Ja, det är väl olika för alla men vi har gjort så att vi unnat varandra "egentid".
Man måste få gå ut och vara själv utanför sjukhuset och bara få andas.
Många stunder är man så trött att man bara vill kräkas på den andra personen, man är känslomässigt totalt upp och ner men man får aldrig glömma att man är ett lag och man går igenom detta tillsammans!
Man får helt enkelt inte glömma bort att älska och bry sig om varandra!
Jag tror inte det finns någon annan människa på denna jord som jag skulle klara av att dela detta med. Jonas är verkligen fantastisk och om jag nu är tvungen att uppleva detta och kämpa tillsammans med någon så skulle jag aldrig välja någon annan!
Enorm kärlek till honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar