Måndag 9e maj 2o11

Jag kunde inte vara hos Vilmer några längre stunder för jag bara grät och bröt ihop.
Även om han låg i kuvösen och man knappt kunde se honom för alla slangar så var han vår son och det vackraste på denna jord!

Vilmer hade en stabil dag.
De gjorde ett ultraljud på hjärtat och konstaterade att ett fosterkärl, kallat ductus var öppet. Om ductus inte slutit sig vid födseln cirkulerar inte blodet som det ska i kroppen och syresättning blir sämre.
Ductus går oftast att sluta med medicinsk hjälp och idag påbörjade dom den första behandlingen, vi fick information om att ett nytt ul skulle göras om ett par dagar för att se om det blivit någon förändring.

Dagen gick men man befann sig mest i en dimma och försökte ta in och förstå.
Jag förstod senare att vi var tvugna att lära oss att förstå för att orka ta oss igenom detta!