Här får du läsa om hur våra liv vändes upp och ner när våran son föddes i vecka 24+2.
För att kunna läsa om våran resa och förstå hela innehållet får du läsa bloggen från fel håll, alltså baklänges :)

onsdag 31 augusti 2011

Fredag 13e maj 2o11

En lugn och stabil dag, fortfarande andas han själv utan respirator och det känns helt fantastiskt.
De gjorde idag ett nytt ultraljud på hjärtat och ductus hade inte slutit sig men det hade minskat betydligt så man bestämde att dom skulle göra en koll om ytterligare några dagar.

Vilmers mage var lite trög att få igång men idag har det lossnat en hel del och avföring har kommit ut vilket är ett enormt bra tecken.

De gjorde ett ul på hjärnan.
De hittade en liten grad 1 blödning på vänstra hjärnhalvan, de förklarade att det inte var någon fara men att man skulle följa upp med nytt ultraljud.
De sa att i dagsläget var blödningen enbart som ett blåmärke och alltså inget att i nuläget oroa sig för.

Även fast dom förklarade flera gånger att vi inte behövde oroa oss för blödningen så kunde jag inte sluta gråta och oroa mig.
Ordet hjärnblödning gjorde mig alldeles kall, livrädd och omtumlad.
Jag kunde bara tänka det värsta och framför mig såg jag ett hjärnskadat barn som aldrig skulle kunna få ett normalt liv....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar