Vikt = 767 gram
Telefonen ringde kl 06,00 och det var Dr. Johanna som ringde och talade om att dom hade behövt koppla Vilmer till respiratorn igen.
Han var utmattad, den lilla kroppen orkade inte andas själv utan han var tvungen att få vila med hjälp från respiratorn.
Även fast vi visste att det skulle komma till att hända förr eller senare så gjorde det mig helt knäckt.
Jag gick upp till Vilmer och där låg mitt lilla barn återigen med respiratorn.
Jag kunde inte få tårarna att sluta rinna och jag kunde inte låta bli att tänka på vad fan vi hade gjort för ont för att behöva genomgå detta?
Det kan omöjligt finnas en gud när ett så litet liv ska behöva ligga sådär och kämpa varje sekund för att överleva.
Fast han låg i respiratorn fick jag ta upp honom i famnen.
Där låg vi i tre timmar.. En mamma som var överlycklig att hennes son lever och ett barn som kämpar för varje sekund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar