Tisdag 10e maj 2o11

Idag kändes det betydligt lättare, vi började så smått att acceptera situationen.
De kopplade Vilmer ur respiratorn på förmiddagen för de ansåg att han skulle få en chans att prova andas själv.
De kopplade honom då till en CPAP, en maskin som hjälper till att vidga lungorna.
Han krävde en del syrgas hjälp, ibland mer och ibland mindre..

Idag var dagen då Jonas för första gången fick lyfta honom, det var nog först då som vi verkligen kunde se hur liten han var.
Jonas höll honom i båda händerna och han nästan försvann.
Vi fick även byta blöja båda två för första gången, det var nervöst men samtidigt en himla häftig känsla av att få vara med och vara delaktig.

Känslan av hjälplöshet höll på att gnaga sönder mig. Jag visste att vi inte kunde göra så mycket mer än att vara närvarande och sitta vid Vilmers kuvös, prata lugnt och hålla om honom och ge honom den trygghet och närhet vi kunde genom glasrutans hål.
För hans skull var vi tvugna att förbli starka!

De vägde Vilmer idag och vågen visade 716 gram, sköterskan förklarade att Vilmer hade varit ganska vätskefylld när han föddes och därför tappade han nu vikt när vätskan försvann...