Vilmer återhämtade sig bra och vi väntade på att magen skulle komma igång och att avföringen skulle börja passera via stomin ut i påsen.
Läkarna sa att vi var tvugna att ha tålamod med hans mage och att när det varit så skadat så kunde det ta tid innan allting kom igång igen.
Dagarna rullade på och det kändes nu lite tryggare än när vi lämnade Umeå.
Vi hade ett läkarsamtal med Dr Elisabeth som sa att förutom magen så känns Vilmer väldigt stabil och hon tyckte absolut att det var på rätt håll.
Han skulle fortsätta vara fastande tills man såg att magen ville börja jobba igen och dom lyssnade med jämna mellanrum för att försöka höra tarmljud men än så länge stod magen fortfarande still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar