17e augusti - NU! 2o11

Vilken obeskrivlig känsla!
Läkaren hade undersökt Vilmer och tyckte inte det fanns några som helst hinder för att vi skulle få åka hem. Vi satt Vilmer i bilbarnsstolen och sen åkte vi hemåt.

Känslan av att gå in i lägenheten tillsammans som en familj, det går inte att beskriva.
Etfer att vi varit isolerade i en hemsk sjukhusmiljö i nästan 16 veckor stod vi helt plötsligt i hallen hemma hos oss.
Borta bra men hemma kommer alltid förbli bäst.
Och det bästa utav allt så hade vi en helt frisk liten son med oss hem, en son som ler åt oss och växer precis som han ska.

Vilmer har nu hunnit bli strax över fyra månader och vi väntar ännu på en operationstid från Uppsala för att dom ska koppla ihop hans tarmar igen men förövrigt mår han hur bra som helst.
Han har inte ont av stomin så han är verkligen som vilken liten kille som helst!
Han är pratglad och har börjat upptäcka världen runtomkring sig, han lyfter huvudet helt själv och vänder sig fram mage till rygg och tvärtom.
Han sover ganska regelbundna tider och vaknar vid sex på morgonen ungefär och vill ha lite mat sen somnar han om till ca 9-10 på förmiddagen så vi kan inte klaga! :)

Det finns så många man vill tacka för stödet under den här resan men jag skulle säkert glömma någon så ni som känner er träffade.. ta åt er! Tusen tack från botten av mitt hjärta!

Framförallt är jag så stolt över min familj att vi har klarat detta tillsammans, vi står starka och om vi klarat detta så klarar vi allt.
Jag och Jonas har haft det tufft många gånger men nu är våran kärlek starkade än någonsin och jag tror inget kommer emellan oss! :)
Jag älskar mina fina, underbara pojkar mer än ord kan förklara!

Kommer att fortsätta uppdatera som en vanlig blogg nu där ni får följa våran men framförallt Vilmers utveckling och kommande operation!