Nu var vi tillbaka där vi började våran resa med Vilmer och det kändes riktigt bra fast vi hade fått åka fler mil hemifrån. Vi var nu återigen 50 mil hemifrån men det var ändå trygghet att få komma tillbaka till Umeå, det var där dom var som vi hade litat på så mycket i början av Vilmers liv.
Vi fick ett rum utanför avdelning och där bodde vi tillsammans alla tre.
Vilmer gjorde sin ögonoperation den 2e aug och den var lyckad. Dom fortsatte att följa upp med undersökningar och dom var nöjda.
När vi väl kom till Umeå då blev Vilmer ett helt annat barn. Vikten bara for iväg, han hade längre inga som helst andningssvårigheter, all övervakning försvann och han åt alla mål ur flaska så sonden rök den också!
Nu hade vi en helt slang och nålfri bebis och det var så skönt, det var ju detta vi hade längtat efter.
Hela familjen var ute på promenader nästan varenda dag och vi fick röra oss fritt precis hur vi ville!
Den 15e aug tyckte ögonläkaren att ögonen nu var så pass bra att vi kunde åka hem och sen bara följa upp om ett tag igen.
VA? Vadå åka hem? Vi förstod ingenting.. Skulle vi efter nästan 16 på sjukhus få åka hem?
Det planerades lite och helt plötsligt var det bestämt att vi skulle åka till Gällivare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar