Vilken utveckling, allt gick så himla snabbt.
Det tog inte lång tid efter vi kommit till luleå innan syrgasgrimman försvann och Vilmer andades helt själv utan några som helst hjälpmedel.
Han började även äta mer och mer ur flaska och snart skulle väl sonden i näsan vara ett minne blott!
Han hade nu passerat över två kilo i vikt och vi började tycka att han hade blivit en sån stor kille.
Dom fortsatte ögonundersökningarna regelbundet och det fanns ingenting som behövde åtgärdas förrän undersökningen den 29e juli.
Den 29e juli hade jag och Jonas satt oss i bilen och börjat en resa ner mot Hallstahammar utanför Västerås för en av mina bästa vänner och även Vilmers gudmor Renée skulle gifta sig med sin Matti. Ögondoktorn ringde och talade om att dom var tvungna att operera Vilmers ögon och det var man tvungen att göra i Umeå.
Vi bestämde att vi skulle åka till Umeå direkt från Hallstahammar på söndagen och invänta Vilmer där som skulle komma på måndagen.
Kändes som han hade genomgått tillräckligt men det var bara att ta tjuren vid hornen för vi visste att det var något som var nödvändigt så vi hade inga val.
Helgen rullade på fort, den var helt fantastisk. Bröllopet var så vackert och det var så skönt att komma "hem" och träffa alla och få känna sig normal för en stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar