Dom här dagarna kom ett bakslag då Vilmer fick en infektion och blev väldigt dålig, han andades inte alls så bra och värdena var heller inte bra.
Som tur var satte Dr Aimon in rätt antibiotika på en gång så infektionen började redan gå tillbaka efter två dygn vilket var beundransvärt !
Vid detta laget började vi bli enormt less på Göteborg och vi ville bara åka tillbaka hemåt, det tärde på oss att vara 150 mil hemifrån.
Men det finns tre speciella tjejer som jag vill passa på att tacka och det är Anna, Marra och Jane. Dom här tjejerna bodde också på Ronald med sina sjuka barn och även om våra barn inte led av samma sjukdomar så fanns det en förståelse, man fick vara glad, arg, ledsen eller bara helt jävla galen. Det var ingen som kollade snett utan man fick lov att vara sig själv helt och hållet!
Vi bor spridda runt om i landet och kommer kanske inte ha speciellt stor möjlighet att träffas men ni tjejer kommer alltid ligga mig enormt varmt om hjärtat!
de är så spännande o läsa om eran resa, jag tittar in varje dag för o se om du uppdaterat! ska bli spännande när du uppdaterat till hur de ser ut idag! :)
SvaraRaderaHåller med dig, var så skönt att ha er, att få skratta, gråta, vara arg, och det är så underbart att ni är hemma nu <3<3<3 Anna
SvaraRaderaKänner precis likadant Erika! Utan dej hade det knappt varit möjligt att överleva på det där stället. saknar dej massor :)) /Marra
SvaraRadera