Telefonen ringde inte den natten och jag slog upp ögonen vid 7tiden och tänkte att operationen snart skulle vara över eller redan klar.
Låg kvar i sängen och väntade på att avdelningen skulle ringa och säga att han var tillbaka men telefonen förblev tyst.
Oron växte för varje minut som gick och när klockan hade hunnit bli 11 och vi inte hade hört något bestämde vi oss för att gå ner till avdelning för dom kanske bara hade glömt ringa oss?!
När vi kom ner till avdelning möttes vi av beskedet att operationen var komplicerad så dom trodde inte att dom skulle vara klara förrän vid 13tiden.
Vi gick tillbaka till Ronald och fortsatte vänta. Ganska precis 13 ringde dom och talade om att Vilmer var tillbaka på avdelning.
Jag fick prata med kirurgen som gjort operationen och han berättade att det hade varit svårt och komplicerat och dom hade fått lägga stomi på Vilmer för att tarmen hade brustit. Dom hade plockat bort 3 cm av tunntarmen och hoppades att det skulle räcka.
Vi gick upp till avdelningen och där låg våran älskade lilla prins som precis genomgått en nästan 9 timmar lång operation. Han var alldeles svullen och såg helt slut ut.
Älskade barn!
Vi var inte så länge hos Vilmer den dagen för man ansåg att han behövde all vila som gick för att den lilla kroppen skulle orka läka och ta igen sig efter det tuffa ingreppet.
Han var så full av slangar och elektroder att man knappt såg honom, men som vanligt tyckte vi att han var det vackraste i världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar