Det var alltså idag vi skulle få lämna göteborg och åka vidare upp mot luleå.
Det var med skräckblandad förtjusning.. Frågorna var många.. Hur var det där? Hur skulle det gå? Var han så frisk som dom säger?
Vi packade ihop på Ronald mcDonald och sa hejdå till människor som vi hade kommit väldigt nära.
Vi sa även hejdå till sköterskorna som hade hjälpt oss något så oerhört mycket.
Vi är så evigt tacksamma att det inte går att förklara med ord, hur hade det gått om vi inte hade fått komma till göteborg och operera våran lilla prins. Han hade då inte levt idag iaf.....
Väl framme i Sunderbyn möttes vi av det glada beskedet att vi nu skulle få bo ihop alla tre i samma rum, det var det enda glädjande beskedet för i övrigt var sjukhuset ingenting att hänga i julgranen.
Fanns ingenstans för oss föräldrar att laga mat utan dom hänvisade till restaurangen men jag pratade med kvinnan som ansvarade för lekterapin och där fick vi vara och laga hur mycket mat vi ville så där kunde vi iaf göra matlådor!
Dom började med undersökning av Vilmers ögon och det gjorde dom för att på såhär förtidigt födda barn kan kärlen i ögat växa för fort och på så sätt bildas en blödning som gör att näthinnan kan stötas bort och i värsta fall kan dom då förlora synen.
Vilmer hade små förändringar på kärlen men ingenting som i nuläget behövde åtgärdas och vi var vid detta laget ganska vana med att "vänta och se...."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar