Vilmer mådde ganska bra under förmiddagen så efter dagar av väntan och längtan skulle jag äntligen få hålla honom igen.
Då han var väldigt sjuk var det svårt att få honom att hålla värmen utanför kuvösen så våran mysstund blev väldigt kortvarig..
Han fortsatte att må bra även under eftermiddagen men under kvällen tvärvände det och han blev väldigt skör och ostabil.
Oron blossade upp igen och än en gång kunde jag inte få tårarna att sluta rinna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar