Sammanfattning..

Tänkte försöka mig på en sammanfattning av den största resa vi gjort i våra liv..

Den 6e maj 2o11 vändes min och Jonas värld totalt upp och ner när vår son föddes med akut kejsarsnitt i v 24+2.
Det har varit en enormt påfrestande tid både fysiskt och psykiskt och vissa gånger har det handlat om sekunder och andra gånger om timmar och dagar..
Vår största fiende under denna tiden var alltid ovissheten om hur allting skulle gå och om våran skatt skulle överleva.
Vi har hunnit med många olika sjukhus.. Gällivare sjukhus, Umeå universitetssjukhus, Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, Sunderby sjukhus i Luleå och sedan akademiska sjukhuset i Uppsala.
Vilmer har genomgått tre operationer. Den första var en operation av buken och hjärtat och sedan en av ögonen och den sista var för att återställa tarmen och bli av med stomin.

Vi bodde på sjukhus från den 6e maj till den 17e augusti och som jag sagt så många gånger så är jag så otroligt stolt över att vi alla tre står starka och friska i dagsläget.
Vi har ett band tillsammans som ingen någonsin kommer kunna bryta.

Idag har vi en underbar glad liten kille som hunnit bli hela sju månader och som läkarna klassar som fullt frisk, i dagsläget har han inga defekter på varken inre eller yttre organ.
Från första stund när han var 32 cm lång och vägde 685 gram visste jag att jag skulle komma att älska honom mer än någonting på denna jord och kärleken bara växer för varje dag.
En sådan liten människa har tagit mitt hjärta med storm och verkligen visat mig vad kärlek är.
Det finaste som jag idag kan se är när Jonas myser med Vilmer och man ser hur bra båda mår. Vilmer älskar sin pappa och Jonas älskar sin son.

Det finns så många som vi vill tacka som har funnits där för oss under hela resan och aldrig tvivlat på oss men det är omöjligt att rabbla upp alla dessa namn så ni som känner er träffade ta åt er så mycket ni bara kan. Ni är guld värda allihopa!
Men jag måste ändå skänka en speciell tanke till tre helt underbara tjejer som trots att dom hade det minst lika tufft som vi ändå fanns där och lät mig skratta, gråta och bara vara helt mig själv till 110 %.
Mariette, Anna och Jane.. Ni är fantastiska kvinnor/mammor och det är verkligen med stolthet i rösten som jag berättar för min omgivning att jag hade turen att lära känna er.
Vi bor alla spridda över landet men när mina tanker faller på er är det med ett stort leende och en enorm beundran.
Ni var alla äldre än mig och hade alla större livserfarenhet men ni tvivlade aldrig på mig som förälder och jag kände mig aldrig som "den yngre som inte vet något om livet".
Ni tog mig för precis den jag var även om jag var glad eller en riktig häxa som hatade hela världen så fick ni mig alltid att le!
Tusen tack tjejer och jag önskar er och era familjer all lycka och välgång i livet!!

Jag kommer fortsätta att blogga men från och med nu så kommer det vara om nutiden och vårat liv i dagsläget, ni kommer få följa Vilmers framsteg och oss som familj i vardagslivet.

Återigen tack för allt stöd, vi kan inte förklara i ord hur tacksamma vi är för all hjälp utan vi kan bara konstatera att vi har sån enorm tur som har så otroligt mycket fina människor i våran närhet!!